Jag har kommit till en slutsats angående mitt bristande bloggande: Jag hade för mycket fritid förra året! Men men, nu ska jag ta mig en liten stund att uppdatera.
Den här veckan är det Protect the human week, så vi i Amnesty har en massa saker på gång. I måndags ordnade vi en fest, i tisdags gjorde vi affischer, i onsdags raggade vi nya medlemmar, idag har vi andningspaus, och imorgon ska vi ta över skolan med vår Burma-kampanj. Det ni.
En annan anledning till att jag skriver mindre är att jag faktiskt har en blogg till. (Jag ville inte att ni skulle få veta såhär...) Sorgligt men sant, den är en del av min journalistikkurs och tar upp större delen av min blogg-energi. Nästa vecka ska jag analysera Twitter, så önska mig lycka till med det.
I freds- och konfliktkunskapen läser jag oändliga mängder böcker om Nigeria. Jag ska skriva ett PM om valfri etnisk konflikt till nästa vecka, och intelligent som jag är valde jag ett krig som jag inte visste någonting alls om. Enda anledningen till att jag visste att det fanns över huvud taget var romanen Half of a Yellow Sun av Chimamanda Ngozi Adichie. Men nu vet jag lite mer, så det ska nog gå bra.
Och nu ska jag skriva en spanskauppsats är det meningen. Som avslutning, en konversation från gårdagens bussresa:
Jag: "One single, please."
Busschauffören: "Oh, you won't be for long!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Påminner osökt om din farfars favoritlimerick:
There was a young lady of East Ham
Who hurried entered the tram
And when she embarked
The conductor remarked:
Your fare, please.
Yes, I am.
That was the most awesome bus comment ever! :D
Skicka en kommentar