Puss ut.

Jaha, så var min termin slut och imorgon bär det av till Sverige igen. Tänk vad tiden springer iväg. Jag har sagt hejdå väldigt många gånger idag, och har ändå inte riktigt fattat att jag ska åka härifrån så länge. Sniff.

Sista veckan har i alla fall varit bra. Har fått in uppsatserna i tid, gått på ännu en julmarknad, varit på Beat med roliga aberdeenare, köpt en tomteluva för att gå på julfest i tio minuter, tittat på Austin Powers, bakat örfilar (kanelbullar), firat finska självständighetsdagen... med mera. Good times.

Hursomhelst har jag nog inte så mycket spännande att berätta om Sverige, så nu blir det tomt på bloggen ett tag. (Det vill säga ännu tommare än det har varit på sista tiden.) Återkommer i februari.

Until next time!

Trippy trees.

Skåda den vackra frosten! Tror inte det har snöat, men det är frost överallt och hela världen är vit. Det är också St Andrews Day vilket innebär fritt inträde till Wallace Monument. Så vi passade på förstås, var kanske inte bästa dagen eftersom man inte såg någonting. Det tar ungefär en kvart att gå till monumentet, och det brukar alltid sticka upp bakom universitetet. Men idag syntes det inte över huvud taget förrän man stod precis under. Och det var ingen vidare utsikt heller, högst upp var det som att titta ut på en vägg av moln. Men det var fint så fint runt omkring ändå, så det gjorde inte så mycket. Vi bor ju ändå precis bredvid, kan gå dit igen när det är bättre utsiktsväder.

Igår var vi i Edinburgh, det var väldigt roligt. Vi strövade runt på marknaden, tappade bort hälften av gruppen för att det var så mycket folk. Jag handlade julklappar och drack underbart varmt gott glögg. Efter marknaden drog vi oss upp mot Royal Mile och gick runt i affärer och så. Fikade också på Elephant Café, som tydligen är ett av ställena där Harry Potter kom till. Och så åt vi middag på restaurangen som är döpt efter hunden Bobby. På det hela taget var det väldigt trevligt.

Imorgon är det första december, alla kommer väl ihåg att titta på julkalendern? Jag har ingen aning om vad det ska vara i år, men det visar sig. Jag har en egen kalender också, ska lyssna på ett avsnitt av Grod jul på Näsbrännan (världens bästa radiokalender från 1993) varje dag. Annars funderar jag mest på vad jag ska göra med min sista vecka i Skottland. Inte någonsin, men ändå. Sista på ganska så länge.

Snöööö!

Här har jag gått hela veckan och varit avundssjuk på all snö som tydligen finns i Uppsala. Och så har jag suckat och tänkt på hur vårt vackra campus skulle se ut under ett snötäcke. (Mums!) Och att det antagligen inte hinner komma någon snö innan jag åker. Men så imorse var det alldeles vitt! Hur fint som helst, och väldigt oväntat.

Det var dessutom extra passande just idag, jag har nämligen varit på julmarknad i Dunblane. Min svenskaelev Rebecca (som är ungefär lika julgalen som jag, om inte mer) frågade om jag ville följa med. Det var hur mysigt som helst. En hel hall full av små bord med handgjorda saker. Smycken, tvålar, tröjor, halsdukar, målade blomkrukor. Vi gick ett varv för att titta på allt, sedan x antal varv för att handla. Så det tog några timmar. Jag och Rebecca gick och trallade på julsånger medan Gordon (kompis till Rebecca som också följde med) mest skrattade åt oss. När vi var påväg hem hade Gordon äntligen lärt sig uttala mitt namn, då sa han Boel i varannan mening bara för att öva. På det hela taget hade vi väldigt trevligt. Det känns inte ens dumt att börja vara julglad redan i november, för jag måste ha lite före-julstämning innan jag åker härifrån. Nästa helg fortsätter jag på samma tema med tysk julmarknad i Edinburgh.

Annars har det inte hänt så mycket i veckan. Igår tittade jag på Snakes on a plane, den var som väntat väldigt dålig. Men rätt så underhållande. Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att skriva på min uppsats. Eller försöka i alla fall.

Happy Time.

Hej igen, jag börjar känna att veckorapporter är min grej här på bloggen. Håll tillgodo. (Det kan ju eventuellt bero på det sjunkande antalet kommentarer. Nudge nudge.)

Idag har jag varit och simmat, det var riktigt riktigt härligt. Jag har efter mycket velande kommit fram till att jag inte vill simma i någon klubb utan själv när jag har lust. Så nu ska jag bara komma fram till om jag ska försöka få tillbaka medlemsavgiften eller se mig som sponsor till Stirlings simklubb.

Annars händer inte mycket i helgen, det är lugnt och skönt. Ska gå på bio om några timmar, förstår inte att jag har bott här i flera månader utan att besöka biografen som finns på campus. Men nu ska det ske i alla fall, filmen heter Blindsight och handlar om blinda människor i Tibet.

I veckan har jag ägnat mig åt komfortabel utgång. I tisdags var det Ned-night. För alla som aldrig hört ordet hänvisas till allas vårt wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Ned_(Scottish Det innebar alltså mjukisbyxor, T-shirt och huvtröja. I onsdags fortsatte vi på samma tema och gick på pyjamasparty. Det var ganska dött, men rätt så trevligt ändå.

I torsdags var jag på whiskyprovning. Så nu kan jag snurra och sniffa och doppa tungan och allt vad man nu ska göra innan man får dricka på normalt sätt. Min slutsats efter fem sorters single malt är att whisky inte är så hemskt, speciellt inte när den inte smakar whisky. Det är något med den där typiska whiskysmaken som är väldigt obehagligt, men så fort det smakar mer än så är det faktiskt ganska gott.

Igår hade vi spelkväll i Murray. Vi spelade Cluedo, och Doug försökte övertyga oss om att ett av mordvapnen är en tvättsvamp, vilket ledde till smått obehagliga diskussioner. Vi spelade TP, och det är så mycket svårare i brittisk upplaga. Vet inte hur många frågor som började med "Vilket engelskt grevskap..." eller handlade om barnprogram eller tv-serier som ingen av oss hört talas om.

Nu ska jag fortsätta skriva om en partidebatt på det heta ämnet skotsk självständighet.

Suck.

Jag tror jag drömde om ett liv
bara utan korridorer
utan korridorer skulle jag bli lycklig.

Ja, den här dagen har varit en enda stor suck. Väldigt stor. Men det finns trots allt höjdpunkter:

* En Obama-pannkaka från Anna.
* Virtuella kramar.
* Hallonpajen som snart ska bakas.

Bara att hålla ut alltså, äta hallonpaj, sova och vänta på imorgon.

En liten uppdatering.

Det blev en tvåveckorspaus, så kan det gå. Men nu är jag i alla fall här med en uppdatering.

Jag var i Sverige i en vecka, slappade, gjorde noll skolarbete, men hann med ganska mycket vänner och familj. Det var väldigt trevligt. Lite konstigt är det att åka mellan två liv på det där viset, men jag ska nog hinna vänja mig vid det också. Det är bara en månad tills jag åker tillbaka igen, inga tentor innebär sinnessjukt långt jullov.

Jag åkte tillbaka i söndags. Ska från och med nu försöka undvika att flyga via London, ett sånt slöseri med både tid och flygbränsle. Men på kvällen kom jag i alla fall fram. Hittade en Michelle som klippt av sig allt hår, och ett oförändrat campus. Vi gick över till Murray Hall och tittade på Amores Perros. Den är faktiskt väldigt bra, men lite väl lång för att påbörja vid tio...

Den här veckan har i stort sett handlat om att skriva uppsatsen som jag inte skrev på lovet. Eller nej, det har hänt annat också, alldeles för mycket egentligen, annars skulle jag nog inte fått så bråttom med uppsatsen.

I tisdags var det som bekant ett litet val som jag tänkte titta på, så det gjorde jag tillsammans med Dave och hans katter. (De är fem stycken, så jag hade minst en i knät hela tiden.) Men jag var lite för trött för det där med valvaka, och ironiskt nog missade jag den spännande biten. BBC:s sändning höll på till klockan sex, så jag gick och lade mig vid halv tre och tänkte att det skulle bli intressant ungefär vid fem. Men nej, Obama vann strax efter fyra. Jaja, det var i alla fall trevligt att vakna till det resultatet, och ett vackert och avslöjande sms ("Tack gode gud!"). Så jag gick upp ändå och såg talen och efterpratet.

Onsdag blev alltså en ganska så trött dag då ingenting blev gjort. Men det var trevligt ändå, var på Bonfire Night och såg en valborgseld med en Guy Fawkes-docka i. Och väldigt fina fyrverkerier. Igår däremot var det uppsatsuppsatsuppsats. Den blev klar imorse, så nu försöker jag att helt enkelt glömma bort den. Ikväll blir en lugn kväll, lite folk kommer över till Geddes för filmkväll. Imorgon ska vi upp tidigt - utflykt till St Andrews!

Puss ut på en stund.

Ceilidh var helt fantastiskt kul. Sjukt bra musik, och dans med en massa skuttande och armkrokande. Andrew - en av skottarna som vi har fått med till International Society - hade kilt på sig och kunde dessutom alla danser. Det var över huvud taget en bra indikator; folk med kilt vet hur man gör. Det var otroligt hur trötta alla var efter tre timmar, efteråt orkade ingen mer än att bara åka hem och sova, eller åtminstone sitta ner. Men skoj var det.

Igår hände inte mycket. Det regnade, jag lämnade in min uppsats och firade med att gå på Fubar med korridorarna. Är lite stolt över att det tog såhär lång tid för mig att ha gått på alla (tre) klubbarna här, de flesta andra har redan tröttnat på dem. Men Fubar var nog ingen direkt favorit.

Så dagen idag har varit lite långsam, har inte gjort så mycket vettigt men haft rätt trevligt ändå. Var inne i Stirling med Dave. Han söker bartenderjobb, så vi har varit på större delen av stadens pubar för att lämna CV och fylla i skojiga blanketter. Och jag har upptäckt att Highland Hotel har underbara fönsterbläck. Och så har jag spridit Kafka på stranden vidare, vilket måste ses som en god gärning.

Och imorgon, mina vänner, åker jag till Sverige. Det känns rätt konstigt faktiskt. Jag vet inte hur länge jag tror att jag har varit här, men det känns i alla fall som mer än de sex veckor som jag har varit här. Men det ska bli väldigt skönt att komma hem lite.

Alltså: under veckan som kommer kan man nå mig på mitt svenska mobilnummer. Om man håller sig framme kanske man till och med kan hinna träffa mig! Annars säger jag adjö för ett tag - nu tar jag semester och bloggpaus.

Favorit i repris gånger två.

Jag vet att jag har varit en dålig bloggare på sista tiden. De senaste dagarnas allmänna trötthet kan jag i alla fall skylla på det förbaskade brandlarmet som nu har ringt efter midnatt två nätter i rad. Nu väntar jag med spänning på att jag ska gå och lägga mig och tänka "inget brandlarm ikväll" för då kommer det utan tvivel börja tjuta igen.

Jag har nu påbörjat världens lättaste jobb. Två gånger i veckan sitter jag och pratar med en trevlig och entusiastisk tjej från England som håller på att lära sig svenska. Hon har en annan lärare, men de går bara igenom grammatik utan att öva på att prata. Så vi pratar, helt enkelt, på svenska. Och på engelska när det behövs. Jag kan tänka mig värre saker att få betalt för.

Carol Ann Duffy är en grymt bra poet. Jag har nu spenderat många timmar med att analysera en dikt av henne. Jag har aldrig skrivit en uppsats på ett så vagt ämne förut - vad är egentligen en uppsats utan frågeställning? (Det är liksom inte detsamma...) Det såg alltså länge ut att bli en rad lösryckta åsikter och inget annat, men nu har jag faktiskt strukturerat mig och läst på. Så uppsatsen är på god väg att bli just en uppsats, och jag har dessutom upptäckt att Duffy skrivit mycket som är väldigt bra. Hela diktsamlingen Mean Time rekommenderas varmt.

Imorgon väntar mera skrivande (för inte är den färdig inte) och så småningom en handlingstripp in till stan (ja mamma, jag ska leta efter din tidning) och sen, när uppsatsen förhoppningsvis är färdig, Ceilidh (uttalas kejli) Night - skottsk traditionell dans. Hoppas på att få se åtminstone en kilt.

Oops, big bell!

Imorse vaknade jag före sju av en väldigt effektiv väckarklocka. Jag hade inte ställt någon klocka över huvud taget eftersom mitt första seminarium är klockan tolv, men strax före sju blev jag alltså väckt ändå, av en väldigt stark signal. Ett så kallat brandlarm.

Så, det var bara att sno åt sig en tröja och gå ut, för att sedan stå i regnet utanför huset i en halvtimme, huttra och fundera på det där med förkylningar. Kanske är det inte så konstigt att man aldrig blir frisk på det här stället... Jag tror i alla fall att det var en övning, såg inga brandbilar, och dessutom var alla hall assistants misstänkt påklädda. Jag tror att de kom fram till att morgonen är tiden när flest människor faktiskt är i huset - före lektionerna och efter klubbarna.

Nu har jag i alla fall sovit i ett par timmar till, så det ska nog bli en dag av det här också. Ska spendera resten av dagen med att ladda upp inför kvällen - Salsa Night!

Tillbaka i Stirling och dödligt trött.

Igår var jag och Mister i Edinburgh, det var mysigt. Och imorse ringde väckarklockan kvart över fyra för att någon skulle med en förbaskat tidig flight. Av någon konstig anledning var jag nästan tröttare när klockan ringde andra gången klockan sju. Jag slappade ett tag på hotellrummet innan jag masade mig till stationen för att ta tåget tillbaka till Stirling.

Sen dess har jag sovit på en föreläsning och två seminarier. Det sista var nog värst, bara för att jag hamnade i en dålig grupp. Gruppen bredvid hade en jättespännande diskussion (ja, jag var frestad att helt enkelt flytta mig dit) om allegorin vi skulle prata om. I min grupp sträckte sig diskussionen till "vad är en allegori?".

Från det ena till det andra. Jag har fått en vision: Wallace Monument i pepparkaka. Dream with me folks, jag kan fixa närbilder!

Damn, I should be so lucky...

Idag är det minsann perfekt soligt och varmt höstväder. Jag tror det är för att en viss Mister kommer hit och kramar mig i några dagar, ska åka och hämta honom på stationen om ett par timmar. Mys-Pys!

Trött, kall, blöt och vilse.

Ja, det sammanfattar dagen ganska bra. Trött och inte alls utvilad åkte jag iväg för att köpa en cykel. I Fallin, det vill säga långt bort i buskarna. Gael som jag åkte dit med hittade sin cykel på en gång, jag däremot provade säkert fem olika och hade dessutom den stackars ägaren att ändra sadelhöjd på allihop. Men jag hittade tillslut en. Inte alls perfekt, men helt okej. Sedan skulle vi alltså, dumma som vi var, cykla tillbaka till Stirling. I regnet och blåsten. Vi hamnade bara lite fel, bara några gånger. Men vi kom fram, långt långt senare. Och efter att Gael lagat lunch åt mig kändes det lite bättre.

Sedan skulle jag göra alla ärenden som jag hade tänkt ägna dagen åt. Fick bara typ hälften gjorda för att jag inte orkade. Men storhandla på Tesco var jag tvungen att orka, hade inte så mycket mat kvar. Det blev fler tunga kassar och min cykel (som varken har korg eller pakethållare) blev väldigt vinglig. Jag kände att bilar vänstertrafik och vingel var lite väl riskabelt för min smak, så det slutade med att jag gick större delen av vägen från Stirling till uni. Det är något väldigt ironiskt över det hela. Här har man köpt en cykel för att slippa gå...

Nu rör jag mig inte ur fläcken resten av kvällen.

Det går bra för Sverige.

Just nu borde jag sitta med min mediagrupp och jobba med vårt research project. Men jag är så lyckad idag att jag inte hittade dem. Vi skulle träffas klockan ett i biblioteket, och jag hade seminarium som slutade ett så jag sa att jag skulle bli lite sen. När jag kom dit kvart över ett var det helt kört. Jag har letat igenom hela biblioteket, men de var inte där. Så sen gav jag upp, insåg att de skulle kunna vara precis var som helst. Och jag kan väl inte direkt klandra dem för att ha glömt bort mig, jag kommer inte ens ihåg vad människorna heter.

Nu är fläckarna i mitt handfat borta. (Efter centrifugmissen hade jag ingenstans att hänga mina jeans så de blev kvar i handfatet. Det var ett så kallat mindre smart drag.) Jag frågade en städerska imorse om hon kunde ge mig lite blekmedel eller så, och hon sa ungefär att hon inte fick det för att det är giftigt (och giftiga saker kan man ju inte anförtro dumma studenter med) men att hon skulle tvätta det åt mig. Så nu luktar det härligt (giftigt) i mitt rum. Men rent blev det.

Igår var jag på Pub Quiz, det var rätt skoj. Och mitt lag "Stevie Wonder's Reading Glasses" var rätt dåligt, i alla fall på sportfrågorna som var oroväckande amerikanska. Sedan fortsatte vi till Dusk (klubb i Stirling, lite People-varning, fast mycket billigare) där vi dansade större delen av kvällen. Det var kul, men mitt mest bestående intryck är att hela golvet var täckt av glassplitter. Ikväll ska jag ta det lite lugnare, ska in till Stirling och äta middag med Robin som cyklar genom Skottland och lämpligt nog passerar genom Stirling.

Och nu rinner minuterna iväg som jag borde lägga på mitt mediaprojekt, som jag nu kommer behöva lägga ner i nästa vecka när jag skulle vara ledig. Å andra sidan kan jag ägna dessa minuter åt att skriva på artikeln som ska in idag. Som jag annars skulle behöva skriva inatt. Det där med deadlines är nog relativt...

The town chipped in and it's my turn Tuesday.

Idag har jag tvättat. För hand. I mitt handfat. Så går det om man inte har några småpengar till tvättmaskinen, och dessutom är för snål för att köra halvfulla maskiner. Riktigt spännande blev det först när jag kom ner till tvättstugan med mina droppande kläder och upptäckte att centrifugen är trasig. Och att alla andra centrifuger i alla andra tvättstugor också är trasiga. Jag hittade gulliga små tanter som ringde runt till alla andra ställen åt mig, så jag slapp gå runt och leta. Summan av kardemumman är i alla fall att mina blöta kläder nu hänger i taket och droppar ner i tvättbaljan. Det kommer ta år för dem att torka.

Det luktar höst ute och är jättefint. Sol. Har suttit ute och pluggat på en av alla perfekta pluggbänkar som finns runt sjön. Idag firar jag också att mina studiemedel äntligen har landat i Skottland efter att ha varit på vift i oroväckande många dagar. Puh.

Host host.

Hej, jag är förkyld och hostar hela nätterna. Och hela dagarna. Fresher's Flu verkar ha spridit sig ordentligt, det är helt absurt på föreläsningarna, var och varannan person sitter och hostar. Så jag känner mig inte ensam i alla fall.

Igår var jag ute med Dave och några av hans klasskamrater. De kom från Indien (äntligen några som hört talas om Lagahn!) och var väldigt trevliga, men stundtals lite svåra att förstå. Jag har i och för sig samma problem med vissa skottar, så jag är rätt van.

Ikväll är det Welcome Hall Party för alla nyinflyttade, men jag överväger allvarligt att sitta hemma och hosta istället. Och försöka göra duktiga saker. Och sova.

Jag tycker om den här staden.

Idag har jag varit inne i Stirling. Uni är invarderat av skolelever, tror det är en applicant day eller något sånt. För ett par dagar sen var det en mässa med massa olika universitet här, det var lite konstigt. Min spontana tanke var att de vill bli av med oss så snabbt som möjligt, men jag hörde nog inte riktigt till målgruppen.

Jag har en lugn dag idag. Gårdagens kväll förvandlades till en pubrunda, det var väldigt trevligt. Men det gjorde morgonen seg, kändes väldigt skönt att inte ha några lektioner idag. Så jag åkte in till Stirling och drack te på mitt stammiskafé. Och sen vandrade jag runt och bara hade trevligt. Avslutade turen med en storhandling på Tesco. Konservburkar är tunga.

Dagens fniss: två äldre damer på kaféet flyttade runt mellan olika bord, de verkade inte riktigt kunna bestämma sig för vilken plats som var den perfekta. När jag precis skulle gå kändes det som att de satt och tittade på mig, och så hörde jag en av dem säga "Yes, that is a very nice seat". Så fort jag rest mig upp tog de min plats.

Den här kvällen borde jag ägna åt Frankenstein. Får se hur det går. Imorgon är det Food Night, ordnat av International Society. Man ska alltså laga mat från sitt eget land. Jag vet inte, jag kan ju alltid ta med knäckebröd och kaviar. Några från Finland tänker av någon anledning baka kanelbullar, så kanske (antagligen) är jag lat och låter det passera som skandinaviskt. Jag vet inte ens varifrån kanelbullen kommer.

Någon som har hört talas om Alphabeat förresten? Det är tydligen ett svenskt band och de är jättestora här. Det är en vanlig association till Sverige, förutom Henrik Larsson...

Join the dark side, we have cookies.

Nu har det hänt. Boel mega-anti har (efter övertalning might I add) skaffat Facebook. Nu går det alltså att hitta mig även på spioncentralen. Gör det, jag orkar inte leta efter vänner själv...

En sån där dag.

Dygnet började bra vid tretiden då folk sprang skrikande genom korridoren och bankade på dörrarna. Jag orkade inte ens resa mig upp för att säga håll käften. Dygnet fortsatte vid nio när väckarklockan ringde, och klockan tio när min föreläsning började. Jag somnade faktiskt inte, och nu går jag mest runt och försöker se ut som att de svarta påsarna under mina ögon hör hemma där. I natt ska jag sova om det så ska kräva hörselskydd.

Sedan kommer vi till de mer komiska detaljerna. Som att någon har skrivit fel ID-nummer på mitt hall card så att jag under veckan har registrerat mig hos läkare, föreningar, klubbar osv med ett ID-nummer som egentligen tillhör en kinesisk student. Nästa upptäckt var att med mitt efternamn räcker det inte med att titta i sin egen brevlåda, dvs den på M. Nej då, jag får post även i W-lådan. Mitt Visa-kort till exempel som jag var nära att efterlysa har legat och drällt i fel brevlåda, säkert i flera dagar.

Det händer bra saker också. Var på introduktion till religionskursen idag, den verkar väldigt bra. Har även haft min första riktiga föreläsning i media. Föreläsaren var rolig, men det kändes mest som ännu en introduktion för den handlade om hur man gör research på internet till uppsatser. Tror det blir mer spännande snart.

Jag verkar ha valt rätt kurser i alla fall, tror ingen av dem har final exam i slutet av terminen. Å andra sidan har alla stora uppsatser. Men ändå. Jag har också konstaterat att det är skönt att föreläsningarna bara är en timme långa. Man hinner inte riktigt somna då. Inte ens idag.

Lite bilder.

En något mörk bild av mitt rum. Till alla som jag klagade för innan jag åkte hit kan jag säga att det är inte alls så litet som jag trodde. Det minimala rum som jag såg i juni ligger nämligen i ett annat hus. Här kan man faktiskt gå omkring och röra sig.



Det finns två sidor av The Loch, en på vardera sida om bron. En som faktiskt är vatten och en som ser ut såhär. Grön, helt och hållet grön. Min teori är att de sopade över alla alger på ena sidan för att få ett snyggt foto till katalogen.



Och här har vi den fina sidan.



Igår var jag på promenad runt campus, på den bortre halvan som jag aldrig sett förut. Men det välkända monumentet sticker upp överallt.



Det var fint. På den halvan finns allt otippat, golfbanor och rugbyplaner och jag vet inte allt...



Fin utsikt.

Tips från coachen.

1. Paddla inte kajak i svarta jeans som färgar, speciellt inte om det är dina sista rena byxor.
Ja, idag har jag provat på att paddla kajak på the loch. Eller kajak och kajak, jag skulle nog snarare kalla det nötskal; det var en liten och orange sak som verkade väga typ två kilo. Så det var i alla fall lätt att vända. Och att snurra åt slumpmässiga håll. Jag vann en snurrtävling och fick tillstånd att skvätta ner förloraren, och så missade jag totalt... That was one poor splash. Sedan spelade vi kajakpolo, det vill säga bollsport i lag, passa och göra mål. Där blev man blöt. Men kul var det.

2. Tappa inte bort en kamrat i världens största varuhus som ingen hittar i.
Jag har också varit inne i Stirling i en riktig affär. En riktig gigantisk billighetsaffär. Den lilla som finns här på området är inte jättebra, så det var skönt. Och jag hittade allt jag ville ha utom ett tandborstglas. Förstår inte att det ska vara så svårt att få tag på en liten plastmugg. I alla fall så tappade jag bort Michelle i affären och sedan stod vi och väntade på varandra på olika ställen. Men vi fick tag i varandra (tack och lov för mobiltelefoner) och kom lyckligen hem igen. På bussen (som också var full av andra studenter som också varit och shoppat) träffade vi en amerikanska som skulle till Wallace Monument. Hon verkade gilla Mel Gibson också...

3. Gå inte på föreläsning utan föreläsare, det är ganska meningslöst.
Just det, introduktionen till min religionskurs som skulle vara idag klockan fyra var uppenbarligen inte idag klockan fyra. Så vi fick snällt gå därifrån och vänta till måndag. Har varit och köpt böcker (några av dem) till de andra kurserna. The Norton Anthology of Poetry till engelskan, den har bibelsidor som man knappt vågar bläddra i. Men då får man ju förstås in fler dikter. Och The Media Student's Book som tydligen ska vara väldigt bra. Har lånat en annan mediabok på biblioteket, jag kommer nog köpa några till men inte än. Pengarna bara flyger såhär i början, har köpt medlemskap på sportcentret för många många pund, och så vill föreningarna ha årsavgift också. Men men, det är ju för hela året.

4. Skriv inte långa blogginlägg när du egentligen borde laga middag.
And on that note...

Lite tröttis.

Ikväll är jag hemma och tar det lugnt. Det är skumparty nere på klubben, och såna har jag alltid hållit mig borta ifrån. Så det fortsätter jag med.

Var desto mer aktiv igår. Först var jag på välkomstgrejs för alla internationella studenter, det var rätt roligt. Vi gick bara runt och pratade med folk från en massa andra länder. Träffade också två andra svenskar. Den ena hade en tröja med STOCKHOLM skrivet över hela bröstet, men det såg ju inte jag så jag sa glatt: "Where are you from?" Så jag gav ett av mina mest intelligenta första intryck.

Efter det tittade vi på fotboll i baren nere på Student Union och sedan åkte vi in till en fest i Stirling. Två tjejer från universitetet delar en lägenhet där, den var verkligen jättefin. I nuläget känns det frestande att inte dela kök med 20 andra och slippa sparka upp dörren till duschen. Men ett år ska jag nog stå ut...

Lite mer hemma har jag nog blivit på det här stället. Fast dialekterna är fortfarande svåra, det går nog aldrig över helt. Ju längre norrifrån en skotte kommer desto jobbigare är det. Men även de lättaste kan vara förvirrande. När föreläsaren till exempel säger "You need a pen to log on" ska man inte tänka "Varför behöver jag en penna?" utan "Jaha, jag behöver en pinkod". En annan av mina brittiska insikter är att man i högertrafik tittar först åt vänster och sen åt höger när man går över gatan, och i vänstertrafik först åt höger och sen åt vänster. Det är lite konstigt att behöva tänka aktivt på sånt.

Imorgon har jag mina första föreläsningar, eller egentligen är det bara introduktioner. Och sedan börjar allvaret...

I'm back.

Efter två dagar i limbo och minst tjugo olika stadier av hemlängtan fick jag äntligen flytta in på skolan. Och nu, efter x antal turer till biblioteket och informationen och instalationer hit och dit har jag äntligen tillgång till internet. Jag har i och för sig inte varit helt avskuren från omvärlden, det finns en hel del människor här. Igår gick jag bara ut i köket så hittade jag folk att prata med, har till och med hittat två finlandssvenskar så jag kan öva på modersmålet också. (Och få skum dialekt där med...) Men oftast pratar alla bara engelska ändå.

Igår flyttade jag in, handlade mat för första gången i områdets egen affär och lagade nudlar på äkta studentvis. På kvällen var det välkomstfest för alla nya, det var skoj men väldigt högljutt. Och väldigt trångt. Vi köade länge för att få biljetter och kön bakom oss gick hela vägen ut på bron utanför huset. Så jag övergav trängseln och värmen vid ett för att sova, men det gick inte så bra för grannarna stannade uppe rätt många timmar efter det. Och de hördes.

Idag har det varit en del informationsföreläsningar uppdelade efter vilken bokstav ens efternamn börjar på, A-E osv. Man vet verkligen att man är i Skottland när alla som heter något på Mc får en helt egen föreläsning.

Jag har nu även inhandlat en brittisk mobil. Med den följde lämpligt nog ett brittiskt telefonnummer, alla som är intresserade av att få det kan bara säga till!

Bara tur.

Imorgon händer det. Imorgon åker jag från Sverige till Skottland för att stanna där. (Ett tag i alla fall...) För första gången i mitt liv reser jag utan returbiljett. Jag har fyllt två resväskor till bristningsgränsen och har ändå inte fått plats med allt jag hade tänkt få plats med. Men det ska nog gå med lite god vilja. Och stort handbagage. På kvällen kommer vi fram till Stirling där ska vi bo på B&B ett par dagar. Det är mysigt, alla är trevliga och man blir matad med engelsk (fast skotsk) frukost. Och hur mycket te som helst. På lördag flyttar jag in i mitt rum på universitetet, och där blir jag övergiven av ressällskapet. Då har jag flyttat på riktigt. Men imorgon börjar resan.