Puss ut på en stund.

Ceilidh var helt fantastiskt kul. Sjukt bra musik, och dans med en massa skuttande och armkrokande. Andrew - en av skottarna som vi har fått med till International Society - hade kilt på sig och kunde dessutom alla danser. Det var över huvud taget en bra indikator; folk med kilt vet hur man gör. Det var otroligt hur trötta alla var efter tre timmar, efteråt orkade ingen mer än att bara åka hem och sova, eller åtminstone sitta ner. Men skoj var det.

Igår hände inte mycket. Det regnade, jag lämnade in min uppsats och firade med att gå på Fubar med korridorarna. Är lite stolt över att det tog såhär lång tid för mig att ha gått på alla (tre) klubbarna här, de flesta andra har redan tröttnat på dem. Men Fubar var nog ingen direkt favorit.

Så dagen idag har varit lite långsam, har inte gjort så mycket vettigt men haft rätt trevligt ändå. Var inne i Stirling med Dave. Han söker bartenderjobb, så vi har varit på större delen av stadens pubar för att lämna CV och fylla i skojiga blanketter. Och jag har upptäckt att Highland Hotel har underbara fönsterbläck. Och så har jag spridit Kafka på stranden vidare, vilket måste ses som en god gärning.

Och imorgon, mina vänner, åker jag till Sverige. Det känns rätt konstigt faktiskt. Jag vet inte hur länge jag tror att jag har varit här, men det känns i alla fall som mer än de sex veckor som jag har varit här. Men det ska bli väldigt skönt att komma hem lite.

Alltså: under veckan som kommer kan man nå mig på mitt svenska mobilnummer. Om man håller sig framme kanske man till och med kan hinna träffa mig! Annars säger jag adjö för ett tag - nu tar jag semester och bloggpaus.

Favorit i repris gånger två.

Jag vet att jag har varit en dålig bloggare på sista tiden. De senaste dagarnas allmänna trötthet kan jag i alla fall skylla på det förbaskade brandlarmet som nu har ringt efter midnatt två nätter i rad. Nu väntar jag med spänning på att jag ska gå och lägga mig och tänka "inget brandlarm ikväll" för då kommer det utan tvivel börja tjuta igen.

Jag har nu påbörjat världens lättaste jobb. Två gånger i veckan sitter jag och pratar med en trevlig och entusiastisk tjej från England som håller på att lära sig svenska. Hon har en annan lärare, men de går bara igenom grammatik utan att öva på att prata. Så vi pratar, helt enkelt, på svenska. Och på engelska när det behövs. Jag kan tänka mig värre saker att få betalt för.

Carol Ann Duffy är en grymt bra poet. Jag har nu spenderat många timmar med att analysera en dikt av henne. Jag har aldrig skrivit en uppsats på ett så vagt ämne förut - vad är egentligen en uppsats utan frågeställning? (Det är liksom inte detsamma...) Det såg alltså länge ut att bli en rad lösryckta åsikter och inget annat, men nu har jag faktiskt strukturerat mig och läst på. Så uppsatsen är på god väg att bli just en uppsats, och jag har dessutom upptäckt att Duffy skrivit mycket som är väldigt bra. Hela diktsamlingen Mean Time rekommenderas varmt.

Imorgon väntar mera skrivande (för inte är den färdig inte) och så småningom en handlingstripp in till stan (ja mamma, jag ska leta efter din tidning) och sen, när uppsatsen förhoppningsvis är färdig, Ceilidh (uttalas kejli) Night - skottsk traditionell dans. Hoppas på att få se åtminstone en kilt.

Oops, big bell!

Imorse vaknade jag före sju av en väldigt effektiv väckarklocka. Jag hade inte ställt någon klocka över huvud taget eftersom mitt första seminarium är klockan tolv, men strax före sju blev jag alltså väckt ändå, av en väldigt stark signal. Ett så kallat brandlarm.

Så, det var bara att sno åt sig en tröja och gå ut, för att sedan stå i regnet utanför huset i en halvtimme, huttra och fundera på det där med förkylningar. Kanske är det inte så konstigt att man aldrig blir frisk på det här stället... Jag tror i alla fall att det var en övning, såg inga brandbilar, och dessutom var alla hall assistants misstänkt påklädda. Jag tror att de kom fram till att morgonen är tiden när flest människor faktiskt är i huset - före lektionerna och efter klubbarna.

Nu har jag i alla fall sovit i ett par timmar till, så det ska nog bli en dag av det här också. Ska spendera resten av dagen med att ladda upp inför kvällen - Salsa Night!

Tillbaka i Stirling och dödligt trött.

Igår var jag och Mister i Edinburgh, det var mysigt. Och imorse ringde väckarklockan kvart över fyra för att någon skulle med en förbaskat tidig flight. Av någon konstig anledning var jag nästan tröttare när klockan ringde andra gången klockan sju. Jag slappade ett tag på hotellrummet innan jag masade mig till stationen för att ta tåget tillbaka till Stirling.

Sen dess har jag sovit på en föreläsning och två seminarier. Det sista var nog värst, bara för att jag hamnade i en dålig grupp. Gruppen bredvid hade en jättespännande diskussion (ja, jag var frestad att helt enkelt flytta mig dit) om allegorin vi skulle prata om. I min grupp sträckte sig diskussionen till "vad är en allegori?".

Från det ena till det andra. Jag har fått en vision: Wallace Monument i pepparkaka. Dream with me folks, jag kan fixa närbilder!

Damn, I should be so lucky...

Idag är det minsann perfekt soligt och varmt höstväder. Jag tror det är för att en viss Mister kommer hit och kramar mig i några dagar, ska åka och hämta honom på stationen om ett par timmar. Mys-Pys!

Trött, kall, blöt och vilse.

Ja, det sammanfattar dagen ganska bra. Trött och inte alls utvilad åkte jag iväg för att köpa en cykel. I Fallin, det vill säga långt bort i buskarna. Gael som jag åkte dit med hittade sin cykel på en gång, jag däremot provade säkert fem olika och hade dessutom den stackars ägaren att ändra sadelhöjd på allihop. Men jag hittade tillslut en. Inte alls perfekt, men helt okej. Sedan skulle vi alltså, dumma som vi var, cykla tillbaka till Stirling. I regnet och blåsten. Vi hamnade bara lite fel, bara några gånger. Men vi kom fram, långt långt senare. Och efter att Gael lagat lunch åt mig kändes det lite bättre.

Sedan skulle jag göra alla ärenden som jag hade tänkt ägna dagen åt. Fick bara typ hälften gjorda för att jag inte orkade. Men storhandla på Tesco var jag tvungen att orka, hade inte så mycket mat kvar. Det blev fler tunga kassar och min cykel (som varken har korg eller pakethållare) blev väldigt vinglig. Jag kände att bilar vänstertrafik och vingel var lite väl riskabelt för min smak, så det slutade med att jag gick större delen av vägen från Stirling till uni. Det är något väldigt ironiskt över det hela. Här har man köpt en cykel för att slippa gå...

Nu rör jag mig inte ur fläcken resten av kvällen.

Det går bra för Sverige.

Just nu borde jag sitta med min mediagrupp och jobba med vårt research project. Men jag är så lyckad idag att jag inte hittade dem. Vi skulle träffas klockan ett i biblioteket, och jag hade seminarium som slutade ett så jag sa att jag skulle bli lite sen. När jag kom dit kvart över ett var det helt kört. Jag har letat igenom hela biblioteket, men de var inte där. Så sen gav jag upp, insåg att de skulle kunna vara precis var som helst. Och jag kan väl inte direkt klandra dem för att ha glömt bort mig, jag kommer inte ens ihåg vad människorna heter.

Nu är fläckarna i mitt handfat borta. (Efter centrifugmissen hade jag ingenstans att hänga mina jeans så de blev kvar i handfatet. Det var ett så kallat mindre smart drag.) Jag frågade en städerska imorse om hon kunde ge mig lite blekmedel eller så, och hon sa ungefär att hon inte fick det för att det är giftigt (och giftiga saker kan man ju inte anförtro dumma studenter med) men att hon skulle tvätta det åt mig. Så nu luktar det härligt (giftigt) i mitt rum. Men rent blev det.

Igår var jag på Pub Quiz, det var rätt skoj. Och mitt lag "Stevie Wonder's Reading Glasses" var rätt dåligt, i alla fall på sportfrågorna som var oroväckande amerikanska. Sedan fortsatte vi till Dusk (klubb i Stirling, lite People-varning, fast mycket billigare) där vi dansade större delen av kvällen. Det var kul, men mitt mest bestående intryck är att hela golvet var täckt av glassplitter. Ikväll ska jag ta det lite lugnare, ska in till Stirling och äta middag med Robin som cyklar genom Skottland och lämpligt nog passerar genom Stirling.

Och nu rinner minuterna iväg som jag borde lägga på mitt mediaprojekt, som jag nu kommer behöva lägga ner i nästa vecka när jag skulle vara ledig. Å andra sidan kan jag ägna dessa minuter åt att skriva på artikeln som ska in idag. Som jag annars skulle behöva skriva inatt. Det där med deadlines är nog relativt...

The town chipped in and it's my turn Tuesday.

Idag har jag tvättat. För hand. I mitt handfat. Så går det om man inte har några småpengar till tvättmaskinen, och dessutom är för snål för att köra halvfulla maskiner. Riktigt spännande blev det först när jag kom ner till tvättstugan med mina droppande kläder och upptäckte att centrifugen är trasig. Och att alla andra centrifuger i alla andra tvättstugor också är trasiga. Jag hittade gulliga små tanter som ringde runt till alla andra ställen åt mig, så jag slapp gå runt och leta. Summan av kardemumman är i alla fall att mina blöta kläder nu hänger i taket och droppar ner i tvättbaljan. Det kommer ta år för dem att torka.

Det luktar höst ute och är jättefint. Sol. Har suttit ute och pluggat på en av alla perfekta pluggbänkar som finns runt sjön. Idag firar jag också att mina studiemedel äntligen har landat i Skottland efter att ha varit på vift i oroväckande många dagar. Puh.