Puss ut.

Idag flyger jag till Sverige. Om inte snön kommer ivägen, peppar peppar...

Åter nästa år. God jul!

I drew a map of Canada...

Dagens rapport:

Efter en månad av omplanerande är jag nu tillbaka till originalplanen för nästa år. Jag har fått en plats på Carleton University i Ottawa.

Wiiie!

Gooh.

Heh, ja nu är det kanske dags för en liten uppdatering. Nu är det december, och jag sitter här och hostar, nyser, dricker honungsvatten och tentapluggar. My head is full of gooh, för att låna Annas uttryck. Ganska talande faktiskt.

Nu är det nog en hel del jag har missat att berätta. Så, här kommer lite höjdpunkter från november. Jag har varit på några små äventyr, till exempel åkte jag till Newcastle med International Society för ett par veckor sedan. Det var regnigt, men fint ändå. Och det börjar märkas att jag har varit i Skottland ett tag, engelska pund ser ju jättekonstiga ut! Och så var jag uppe i Perthshire (se bilderna i föregående inlägg) och hälsade på en annan Skottlandssvensk. Det var väldigt trevligt. Förra helgen var jag i Edinburgh på julmarknad, det var lika fint som förra året. Fast inte lika kallt. Och så lyckades jag försova mig, vaknade fem minuter innan vi skulle gå hemifrån. Rivstart på den dagen alltså, men det blev en bra dag ändå. Förra veckan var jag i Glasgow och tittade på Regina Spektor, hon var helt otroligt bra. Och jag måste säga att jag tycker mer och mer om Glasgow, mitt första grå intryck är nästan borta nu.

Vad som mer har hänt är att mina planer för nästa år har gått åt skogen. Eller ja, jag har en reservplats på utbytesprogrammet så jag vet fortfarande inte, men det känns bättre att tänka att det inte kommer att hända. Så jag funderar på att söka en termin i Spanien istället. Eller vara engelsklärare i Japan ett år. Eller... Eller... Ja, vi får se.

Min spanskakurs är slut, as of igår när jag lämnade in min sista uppsats. Så nu är det journalistik som gäller, har tenta den 17:e och ska försöka få in hela kursen i huvudet innan dess. Sen nästa termin är det ännu mer journalistik som gäller, har TRE kurser istället för en. (Tjoho!) Ska dessutom fortsätta med Freds- och konfliktkunskap AII hade jag tänkt, så i vår blir jag ett busy busy bee. Tur att det är jul först.

Nu ska jag hosta.

Highlands.

Jag har en flygbiljett!

Jag kände att det var dags, har ju inte haft något bokat på snart en vecka... Så. Den 21 december, då kommer jag och julstämningen till Sverige!

Igår satt jag på en häst för första gången på drygt tre år. Superflat var på gemensam turridning ute på landet, det var hur mysigt som helst. Och roligt, fast jag fick en slö ponny som inte vaknade förrän jag fick ett spö att hålla i. Det gick i allmänhet ganska långsamt, men jag lyckades prata mig till att få gallopera lite, även om det gick sådär. Vi hade i alla fall tur med vädret (som gamle Svanthold sa) för nu har det äntligen slutat regna. Det har också blivit förbaskat kallt. Frostkallt.

Efter hästarna återhämtade vi oss med middag på puben i Bridge of Allan, och sedan åkte jag iväg till Dunblane för att gå på konsert. Den katedralen är gigantisk och helt fantastisk. Musiken (Britten's War Requiem) var det inte heller något fel på, den var dramatisk och väldigt intressant.

Helgen avslutades med Katrines äppelkaka och en fantastisk debatt från BBC. (Titta vad jag har blivit high tech!)

Fàlite gu Alba.

Det har lyckats bli november här också. Första dagen efter lovet inleddes med spöregn, så jag tänkte ta bussen istället för att cykla imorse. Men det tänkte inte bussen, den körde förbi. Så vi gick, blev blötare och blötare, och när nästa buss körde förbi och sprutade en svallvåg av vatten över oss kändes det mest av allt som ett skämt. Jag har spenderat resten av dagen med att torka.

Jag har också fått nyheter om Zambia (dit jag ska åka nästa sommar om någon har missat det). Projektet är indelat i perioder, så alla inblandade åker inte samtidigt. Jag kommer alltså vara där i sex veckor, inte hela sommaren. Så, jag kommer hinna till Sverige i sommar utan att sätta andan i halsen. Bra va?

Ett kort inlägg är också ett inlägg. Har jag hört.

Like forgetting the words...

Jag har kommit till en slutsats angående mitt bristande bloggande: Jag hade för mycket fritid förra året! Men men, nu ska jag ta mig en liten stund att uppdatera.

Den här veckan är det Protect the human week, så vi i Amnesty har en massa saker på gång. I måndags ordnade vi en fest, i tisdags gjorde vi affischer, i onsdags raggade vi nya medlemmar, idag har vi andningspaus, och imorgon ska vi ta över skolan med vår Burma-kampanj. Det ni.

En annan anledning till att jag skriver mindre är att jag faktiskt har en blogg till. (Jag ville inte att ni skulle få veta såhär...) Sorgligt men sant, den är en del av min journalistikkurs och tar upp större delen av min blogg-energi. Nästa vecka ska jag analysera Twitter, så önska mig lycka till med det.

I freds- och konfliktkunskapen läser jag oändliga mängder böcker om Nigeria. Jag ska skriva ett PM om valfri etnisk konflikt till nästa vecka, och intelligent som jag är valde jag ett krig som jag inte visste någonting alls om. Enda anledningen till att jag visste att det fanns över huvud taget var romanen Half of a Yellow Sun av Chimamanda Ngozi Adichie. Men nu vet jag lite mer, så det ska nog gå bra.

Och nu ska jag skriva en spanskauppsats är det meningen. Som avslutning, en konversation från gårdagens bussresa:

Jag: "One single, please."
Busschauffören: "Oh, you won't be for long!"

Superflat! (med mera)

Välkomna till Bridge of Allan!

Här bor jag! (Övre vänstra delen av huset.)

Gräsmattan där våra grannar brukar förvara sina filtar.

Här går man in.

Hallen uppifrån.

Vardagsrummet.

Födelsedagsdekorationer i vardagsrummet.

Köket, och några frukostätare.

Trappan upp till...

...övervåningen! Första dörren till höger är mitt rum.

Mitt rum.

Mitt rum.

Mitt rum.

Utsikt över Bridge of Allan. Bilden är tagen precis bakom vårt hus.

Och så till sist, lite utsikt över Stirling. Bilden är tagen från slottet.

Mitt namn är Plåt.

Ja. Det är ju för bedrövligt att jag har varit här i över en månad utan att skriva en enda gång. De första veckorna kan jag skylla på bristande internettillgång, de övriga veckorna kan jag skylla på... värk i vänstra lilltån, till exempel. Eller allmän distraktion. Anyway.

Mycket har hänt. Jag trivs väldigt bra i den nya lägenheten, även om den ligger lite off. Man vänjer sig. Jag har lärt mig att stresscykla till universitetet på fem minuter, gå den fina bakvägen där man har utsikt ända till slottet i Stirling, och att räkna med att bussarna alltid är antingen sena eller tidiga. Det fungerar bra, och det är så himla fint här att det nästan inte skulle spela någon roll om det inte gjorde det.

Skolan har också kommit igång igen. För er som inte visste det pluggar jag nu journalistik (äntligen!) spanska (si, si!) och freds- och konfliktkunskap (distanskurs i Uppsala). Såhär långt innebär det mest en väldig massa läsande, men det mesta är intressant.

I övrigt leker jag med Amnesty. Jag sitter i styrelsen tillsammans med fyra av mina flat mates och två outsiders, och vi planerar all världens fantastiska kampanjer. Typ. Jag funderar också på vart jag skulle vilja ta vägen nästa år, ska börja ansöka om utbyte snart. Det lutar åt Kanada, men vem vet.

Så är det här. Nästa uppdatering ska inte dröja fullt så länge.

Puss ut.

Nu åker jag till Sverige om några timmar. Har en lång dag att se fram emot, flygresor är inte det roligaste jag vet. Men jag har åtminstone massor av ny musik att lyssna på.

Så nu tar jag sommarlov, även från bloggen. Jag kommer sakna Skottland och alla människor här väldigt mycket. Men det blir fint att komma till Sverige och träffa alla människor där.

Tillbaka i september!

Quality with options.

Det blir aldrig som man tänkt sig. Lördagens planerade tur till Glasgow blev inställd, och jag kände mest att jag ville göra vad som helst med min lördagkväll utom att sitta i ett deprimerande tomt rum och stirra på min resväska. I sådana lägen är det fint med spontana vänner som hittar på nya planer på nolltid. Vi åkte och campade i en by utanför Stirling. En väldigt liten by. ("This street here is Thornhill.") Vi gjorde en pubrunda av de två pubar som finns i Thornhill, sedan satte vi upp tält där vi låg och pratade och lyssnade på musik halva natten, och sedan sov jag förvånansvärt gott med tanke på kylan och underlaget. Det blev en väldigt bra kväll. Det kändes på det hela taget mycket bättre än en Glasgow skulle ha varit.

Sedan jag kom hem har jag ägnat mig åt att undvika min packning och att svära åt den. Den som satte viktgränsen 15 kg tänkte sig inga flyttlass, och den som tänkte att hon skulle få ner hela sin skivsamling i resväskan misstog sig å det grövsta. Nu har jag efter mycket suckande lyckats banta ner väskan till önskad vikt. Vilket också innebär att jag har spridit ut diverse saker hos diverse personer över sommaren. Så nu har jag något att roa mig med när jag kommer tillbaka i september...

Fri som en fågel.

Nu är jag färdig med första universitetsåret. Sommarlov! Jag ska njuta av en ledig vecka i Skottland och en ledig vecka i Sverige innan jag börjar jobba.

Tentan imorse gick bra (tror jag) och jag tyckte dessutom att det var intressant att plugga till den. Jag tycker faktiskt om att plugga media, och nästa år ska det bli mer journalistikinriktat. Det känns bra.

Under resten av dagen har jag firat med att simma, riva ut alla tusentals post it-lappar ur böckerna jag inte behöver längre, göra planer för helgen, gå på bio och plocka upp flyttlådor (dvs halvdåliga fruktlådor) på Tesco. Snart ska här packas...

Ibland tappar man hakan.

Till exempel när man plötsligt hittar 9000 kronor på sitt bankkonto. Det var förvisso en trevlig överraskning, men lite fundersam blev jag allt. Behöver någon på skatteverket gå (minst) en extra mattekurs? Eller har någon (väldigt) förvirrad person använt fel kontonummer?

Nej då, allting har en naturlig förklaring, som vi brukar säga.

Det visade det sig vara ett stipendium från Riddarhuset. Adliga Kadettskolefonden, "till personer av adlig börd för studier på nivå över grundskolan, dock ej för studier inom gymnasieskola".
Där ser man...

Happiness is a nan in the rain.

Efter en veckas regnande är det nu sommar ute. Så gott som, varmt och soligt och härligt är det i alla fall. Och det här är världens bästa ställe att vara på när det är fint väder, det finns gräsmattor överallt där man kan sitta och titta på sjön som glittrar. Mm.

Idag hade jag min sista inlämning, en engelskauppsats som jag har haft allvarliga motivationsproblem med. När jag vaknade imorse hade jag fortfarande 1000 ord kvar att skriva, vilket dessutom var mer än jag trodde. För jag kan inte läsa instruktioner. Men nu är jag i alla fall av med den. Har firat med att sitta i solen med Anna på en enorm orange presenning. För ja, det har som sagt regnat hela förra veckan.

Värst var det med regnet i onsdags, International Society hade tipspromenad och grillkväll som sista event. Det hade nog varit lite roligare att gå runt stan i tre timmar om det inte hade varit så blött. Och så blåsigt. Men ett nybakat varmt nanbröd på hemvägen gjorde det nästan värt det. Att grilla kändes mest av allt komiskt, men de hade fixat ett tält så det var faktiskt riktigt trevligt.

Helgen har varit lugn och skön, jag har slappat hemma hos Dave i Kippen. Han hade huset för sig själv hela helgen och tänkte ha lite folk över på fredagkvällen. Men nästan alla ställde in, så det blev bara det vanliga gänget (jag, Dave, Gavin och Tory) på fredagen. Resten skulle komma på lördagen istället, så vi stannade helt enkelt kvar hela dagen, hade en skön slappdag med tv och kortspel. Det kom inte speciellt många på lördagkvällen heller, men det var väldigt trevligt ändå.

I övrigt har det inte hänt så mycket. Jag har haft mitt första möte som sekreterare i Amnesty, och sagt hejdå till Linnea som åkte hem i lördags. Nu ska jag börja plugga media och vänta på att det ska bli fredag. För då kommer Bror Stor hit!

Veckans/månadens/årets bästa.

Swedish kladdkaka.

Idag är det måndag, Bank Holiday här i landet, och slut på lektionerna för den här terminen. Och jag sitter här och känner mer för att blogga än att börja på min engelskauppsats. Jag har, efter ett antal utbrott på min tutor och på litteraturanalysmentaliteten i allmänhet, bestämt mig för att droppa engelskan till nästa år. Quiero estudiar español.

De senaste dagarna har jag haft besök, lyckades klämma in både Emma och Helena (och mig själv) i mitt rum. Vi missade Valborg men kompenserade med att fira Vappu (första maj) i fredags. Eller "Finnish Hat Party" som folk började säga, eftersom brukar ha studentmössan på sig på första maj i Finland. Det var inte så många som hade studentmössor, men det fanns en del andra hattar. Eftersom vissa tolkade "hat party" lite friare än det var meningen.

Igår var vi i Edinburgh, det var fint. Det var fint väder, vi vandrade runt och tittade på utsikten. Vi hittade ett fantastiskt antikvariat där åtminstone jag hade kunnat bosätta mig ett tag, och en restaurang med underbar curry. På kvällen gick vi på bio och såg Coraline i 3D-format. Mycket sevärd film, väldigt Tim Burton.

På Edinburgh University campus hittade vi ett svenskt kafé, det var en väldigt bisarr upplevelse. De serverade svenska saker som till exempel brysselkex och kladdkaka. Och svensk glass, som tydligen är godare än annan glass. Tänk, man lär sig något nytt varje dag...

I am abducted.

Den här helgen har jag lekt barnsoldat och blivit räddad av Pippin.

http://nightof.therescue.invisiblechildren.com/cities/uk/edinburgh/

Pics. (Loch Lomond/Luss/Killin)

Buon giorno, Principessa!

Tyvärr tog jag inga bilder i Aberdeen, den här är snodd av Tory (längst till höger) som hade oss att posa framför havet som äkta turister, trots att vi alla höll på att frysa ihjäl. Sammanfattningsvis var det en lyckad resa med många höjdpunkter som havet, (trots kylan) universitetet, (kullersten och Harry Potter-hus!) Warren från Hollyoaks, (stjärna i en för mig helt okänd tv-serie) och trötta flumdiskussioner på hemvägen. Det bästa var nog deja-vu-känslan när vi körde fel på exakt samma ställe som på vägen dit...

Har just avslutat en något försenad filmkväll. La vita è bella är en fantastisk film, ifall någon hade missat det. Imorgon ska jag åka till Loch Lomond med International Society, hoppas på lite mer sol än när jag var där sist. Det ser ganska lovande ut. Och nu måste jag sova. Ska berätta mer om livet någon annan dag, lite tidigare på dygnet.

Men förresten: den 25 maj kommer jag till Sverige!

Dublin i bilder.

Irland!

Dag 1.
– When did you go to bed? Or did you..?

Japp, så pigg och glad var Boel klockan nio på söndag morgon när resan började. Hade en 25-åring att fira på lördagkvällen, så det blev inte mycket sömn. Men jag var icke desto mindre uppstigen och färdigpackad när taxin kom. Nackdelen med att åka på en söndag är något bristande kommunikationer, inga bussar från uni och ingen buss förbi Stirling. Det blev alltså taxi till stationen, tåg till Glasgow (för min del 40 minuters sömn) och promenad till Buchanan Bus Station. Sedan följde drygt två timmars resa till Stranraer, och det var härligt för skotska västkusten är helt otroligt vacker. Vägen slingrar sig genom gröna berg/kullar fulla av får och söta hus, och så havet bredvid. Stranraer såg vi inte mycket av trots att vi var där i över en timme, men jag tror inte det är så mycket att se förutom hamnen. Färjan över till Belfast var en snabbfärja som bara tog två timmar. Efter en kort bussfärd från hamnen till Belfast hade vi lite tid över, så jag och Linnea tog en liten promenad runt Belfast. Det lilla vi såg var väldigt fint. Men snart for vi vidare, ytterligare tre timmar med buss till Dublin. På bussen träffade vi en backpacker-kille från Karlifornien som bor i Spanien och hade en veckas semester på Irland. Han letade hostel så vi tog med honom till vårt, därifrån blev han skickad vidare och fick en säng på ett annat i närheten. När vi dumpat våra saker på respektive hostel tog vi en tur till Temple Bar för en pint äkta irländsk Guinness. Och ja, det smakar faktiskt mer på Irland.

Dag 2.
Kollektiv uppstigning klockan åtta, köldchock i en dusch utan värmereglage och hostel-frukost med Tesco Value toast. Efter detta var vi redo att ta Dublin, begav oss iväg för en första promenad på O'Connell Street. Grått och småregnigt var det, men jag blev ändå raskt förälskad i staden. Första museet blev Writer's Museum, där fanns mycket att inhämta. Till exempel att James Joyce som ung såg ut som Harry Potter... Och att det finns mycket man borde läsa. Högst upp på listan hamnar (typiskt, jag vet) Oscar Wilde och Samuel Beckett. Sedan begav vi oss till Trinity College för att äta lunch med Karin (min gymnasiekompis som bor i Dublin den här terminen) och hennes kompis Vanessa. Därefter såg vi The Book of Kells, och Long Room - gamla bibliotekets huvudrum, 65 meter långt och böcker från golv till tak. Mums! Kvällen spenderades med att leta efter någonstans att äta middag vilket misslyckades totalt. Vi siktade på en pub och hamnade på ett kebabställe. Men men, de hade god falafel.

Dag 3.
Efter att ha konstaterat att Oscar Wilde House inte var öppet på tisdagar gick vi i alla fall och tittade på monumentet i parken bredvid. Det är en staty av Oscar Wilde som sitter på en sten och ser självbelåten ut, och två marmorstoder med citat på. Vi hittade också en lekpark bredvid, så vi roade oss med att gunga och klättra, och ta kort på varandra. Sedan växte vi upp och gick till National Gallery. Två timmar senare var vi klara med en våning av tre, och bestämde oss för att komma tillbaka vid tillfälle. Efter ännu en lunch med Karin på Trinity promenerade vi till Medeival Town och tittade på slottet och andra gamla hus. Och så hittade vi världens finaste bokhandel som tyvärr inte var så billig. Till kvällen blev det sushi och Guinness. Nej, inte tillsammans...

Dag 4.
Vi gjorde ännu ett försök med Oscar Wilde House och lyckades lika bra som dagen innan, alla turer är tydligen inställda för att Irish American College använder huset. Elakt, tyckte vi och gick istället till National Gallery för att avverka ännu en våning. Sedan spenderade vi eftermiddagen med att promenera runt och gå i affärer, mest charity shops dvs second hand. Där jag förstås inte hittade alla böcker som jag ville ha från den nya bokhandeln. Men men, mindre vikt i väskan på hemvägen. Vi gick också till parken St Stephens Green, och där var det fullt av folk eftersom det var så fint väder. Sedan kom Karin och gjorde oss sällskap på sista middagen som intogs på en spansk tapasbar/restaurang. Vi åt paella, drack sangria och hade väldigt trevligt. Framåt tio var alla trötta utom Linnea som bestämde sig för att gå ut. Övriga skrattade och sa visst, bara du är tillbaka innan bussen går.

Dag 5.
Övriga vaknade upp och insåg att Linnea inte kommit tillbaka än. Vi orkade knappt ens bli oroliga när vi inte fick tag på henne, vi bara suckade, såg till att hennes saker låg säkert packade och inlåsta, och gick sedan till bussen. Och ett par timmar senare visade det sig mycket riktigt hade hon bara hamnat någonstans och försovit sig, så nu stannar hon kvar på Irland och flyger tillbaka nästa vecka istället. Under resten av dagen tittade alla chaufförer/kontrollanter undrande på oss och frågade varför vi hade biljetter för fyra när vi bara var tre. "Ehe, we kind of lost one on the way..." Annars gick resan bra, fast snabbfärjan var inställd så båten skulle ta tre timmar istället för två. Men det tog i själva verket närmare fyra timmar för att vinden var så stark. Framme i Glasgow lämnade vi Michelle som skulle till Edinburgh för att träffa sin familj. And then there were two. Vid halv nio kom jag och Anna äntligen fram till uni, efter mer än tolv timmars resa.

För övrigt så...
...skriver jag uppsats om journalistisk etik, har jag sökt distanskurser (juridisk översiktskurs och freds- och konfliktkunskap) i Uppsala till i höst, ska jag boka flygbiljett till Sverige snart, åker jag till Aberdeen imorgon!

Your presence in my garden is utterly absurd.

Jag är trött, det är sol ute och imorgon kommer mitt kök att sprängas av överbelastning. (Precis som intresseklubben...) Men det kan nog bli kul. Jag tänker att fyrtio pers i Geddes nog är ungefär som fyra elefanter i en folka. Och då är det ju bara att klämma in två (eller tjugo) där fram och två där bak. Dessutom är det mesta är kul om man får äta tårta.

Idag har jag gått på en tidig föreläsning, skrivit klart en uppsats, promenerat runt sjön och läst Oscar Wilde på en solig gräsmatta. Överväger att skaffa Dorian Gray som bussbok till Irland. På lovet ska jag minsann läsa något som inte är kurslitteratur.

Jag har fortfarande ingenstans att bo nästa år. Nu är vi inne på ett hus i Bridge of Allan. Otroligt fint både ute och inne, men jag har ju fortfarande gnällt om att jag inte vill bo så långt bort från allt. Å andra sidan har det en söt trädgård med en gräsmatta och en bänk. Och vad är väl en liten fot i jämförelse med det? Nej, just det.

En liten vuxenpoäng.

Hej, jag är inte i Aberdeen. Ändrade planer, men det var kanske lika bra. Det är nog roligare att åka en hel dag istället för bara en eftermiddag, det är ändå två timmar härifrån.

Imorgon, mina vänner, ska jag på lägenhetsvisning. För att göra en lång historia kort har vårt boende på campus strulat till sig, så nu letar vi lägenheter i stan till nästa år. Det gör egentligen inte mig så mycket, jag tror det kan vara trevligt att bo i en "riktig" lägenhet istället för universitetets rum. Men lite osäkert är det ju, vi var så säkra på att boendet redan var fixat. Det kan också hända att vi måste hyra över sommaren, men det ska nog inte heller vara något större problem. Tre av fem kan tänka sig att bo här och jobba, och vi andra får helt enkelt lösa det på något annat vänster.

Ikväll ska vi ha teparty i MacRobert, bara för att de har så många sorter att välja på. Annars ska jag sova och bli frisk hade jag tänkt. Och titta på Så ska det låta! Det där med web-tv är ett fantastiskt påfund.

Mars mars mars...

I will take a train to Aberdeen
and to all the places I still haven't seen

Ibland passar man bara in i låtar man hör helt slumpmässigt. På fredag tänkte jag ta tåget till Aberdeen, eftersom det är ett sånt där ställe som jag inte har sett än. Annas lillasyster Haley är här på besök från USA, så den här veckan turistas det för fullt. Fredag Aberdeen, lördag St Andrews.

Mars månad är fylld av en sak (möjligen fler, men det är så att säga bredvid poängen) och det är födelsedagar. Det har inte gått en vecka utan att jag firat minst en. Men jag klagar inte, har alltid varit för tårta och partyhattar. Nästa är Laura som fyller år på lördag, och sedan blir Dave gammal på tisdag. Och sedan är det nästan dags för min egen. Jag ägnar mig för närvarande åt allvarlig tålamodsträning, har nämligen fått en hög presenter som jag inte får öppna på ytterligare två veckor. Det är nog bra för moralen...

För övrigt är jag trött och förkyld, men har kanske (antagligen, men jag säger kanske ändå) fått sommarjobb, så livet ska nog ordna upp sig ändå. Om nu bara universitetet kunde göra ett examensschema så skulle planeringsnördens tillvaro vara fulländad.

Imagined.

Nu är ännu en resa bokad, jag åker till Irland 5-9 april. Det blir skoj, vi ska åka buss från Glasgow, färja från Stranraer (det låter otroligt kul när skottar uttalar det) till Belfast och sedan buss till Dublin. Och när vi kommer tillbaka kan jag spendera resten av mid semester break med att skriva på uppsatsen som ska in veckan efter. Det låter som en plan tycker jag.

Idag har jag träffat en författare som heter Imran Ahmad. Han skulle hålla en lektion i skrivande, men han pratade så länge att det inte blev så mycket skrivet. Men det gjorde inget, det var så intressant att lyssna på honom att i stort sett alla satt kvar nästan en timme över tiden för att få höra slutet på historien.

Han började med att berätta om hur han blev publicerad. Och jag satt där och bara förundrades över hur otroligt naiv man kan vara. För han trodde verkligen att det bara var att skicka in sitt manus och sedan köpa en sportbil för alla pengar. Ungefär. Sen var det ju inte riktigt så, och jag måste medge att han verkligen kämpade för att få det gjort. Han tryckte upp boken själv innan han insåg att den inte skulle sälja utan ett förlag, och han genomförde i stort sett all marknadsföring själv. Och så hade han många gånger otrolig tur.

Jag fick mycket mer respekt för honom när han pratade om varför han började skriva. Han berättade en historia om hur hela hans liv förändrades, och hur han ville berätta om just det ögonblicket. Men för att komma dit måste ju läsaren förstå resten av hans liv också, alltså började han från början och skrev en självbiografi.

Det var också intressant att jämföra den brittiska förlagsvärlden med den svenska. Jag börjar inse nu att Sverige är ett litet land. På ganska många sätt.

"Rants are generally thought of as a bad thing, but that was a really good one."

Jag vet nog inget som känns så lustigt som att gå och lägga sig när det redan blivit ljust ute. Jag inser att jag tycker det för att jag inte är någon riktig nattmänniska och alltså inte gör det så väldigt ofta, men det är något så otroligt konstigt med att sitta och se på hur det blir ljust ute och sen gå och lägga sig.

Gårdagen blev, som den uppmärksamme läsaren kanske redan har gissat, ganska lång. Jag gick och lade mig klockan åtta imorse. Och lyckades nästan sova till elva. Kvällen började med en födelsedagsfest i Murray Hall, natten fortsatte med några timmar på akuten tillsammans med en kompis som fick ett jack i knät under en omgång Twister. Man vet aldrig vad det kan finnas för vassa saker på golvet i ett korridorskök, men det var i alla fall inte så allvarligt. Hon blev tvättad och tejpad men behövde inte sys. Vi kom tillbaka till Murray vid fyra, stannade en stund för att rapportera och äta äppelpaj, och spenderade sedan resten av morgonen med att sitta i köket hemma i Geddes, dricka te, diskutera alla möjliga spännande saker, och med jämna mellanrum brista ut i "rants". (Tyvärr, min trötta hjärna kommer inte på någon svensk motsvarighet.) Ända tills det blivit ljust ute.

Så den här dagen har inte varit så innehållsrik, har mest läst och hållit mig vaken. Men jag kan ju passa på att berätta om resten av den gågna veckan, eftersom jag återigen har förfallit till veckobloggande...

I måndags var jag på Ceilidh med International Society, det var väldigt roligt. Framför allt för att vi fick med flera stycken från köket, och de dessutom hade kilt på sig allihop. I tisdags var jag på ännu en födelsedagsfest, följde dock inte med ut efter utan satt i köket och tittade på snön som föll och duckade för snöbollarna som flög in genom fönstret. I onsdags såg jag The Crucible (filmen) och konstaterade att Winona Ryder är väldigt bra. I torsdags återsåg jag Don som jag inte sett sen jag träffade honom för första gången på vår slumpmässiga pubrunda i september. I fredags var jag på Drama Society's uppsättning av The Importance of Being Earnest, skrattade mycket och blev ännu mer sugen på att läsa den. Igår gick jag på stan, drack kaffe och handlade i en ny mataffär.

Och idag... ja, gäsp.

Soligt väder och en häst i toppform.

Idag är det vårsol ute och jag studsar upp och ner. Efter den här fina våren väntar nämligen en fantastisk sommar. Och nu är det som bara var lösa idéer konkret, bokat och klart. 1-18 juli (förlåt Torbjörn!) åker jag till Japan. Tjo!

A short account...

Ja, jag lever. Jag är bara en dålig bloggare. Ni kan få välja om ni vill tro att jag inte har något att berätta eller om jag helt enkelt har bättre saker för mig...

På engelskan läser jag just nu Jane Eyre. Eller försöker i alla fall. Hittills är den ganska bra, bara otroligt lång. Jag tvivlar på att jag kommer bli klar till på måndag, även om det är tanken. Jag tycker kursen i alla fall, det är spännande att läsa och samtidigt få en bakgrund till det man läser. Men det är svårt att få ihop skrivande med det där som kallas litteratur, det känns som två helt olika saker. Jag har visserligen fått lära mig att man ska bortse från författaren när man tolkar en text, och det kan jag till viss del hålla med om. Men det tycker jag inte att de gör. Det är snarare så att författaren får en helt annan roll, en som inte riktigt går ihop med själva skrivandet.

Igår såg jag en spännande dokumentär (The Secret Policeman) på min mediaföreläsning. Den handlar om en skotsk journalist som gjorde ett under cover-reportage om brittiska poliskåren. Han utbildade sig helt enkelt till polis och filmade allt, från föreläsningar till ölkvällar med kurskamraterna. Han fokuserade på rasism, och resultatet var riktigt skrämmande. Många var helt övertygade om att polisen måste vara rasistisk, annars skulle det inte fungera. Och vissa erkände villigt att de skulle kunna slå ner någon enbart på grund av deras hudfärg. Obehaglig men häftig film alltså. Och vad som är ännu häftigare är att journalisten i fråga (Mark Daly) är gästföreläsare nästa vecka.

Nu börjar det här bli en redogörelse för vad jag gör på mina kurser, så jag kan väl lika gärna fortsätta med religionen. Där läser jag om kolonialism och slaveri, har läst en mycket deprimerande bok om allt spanjorerna gjorde med folket i sydamerika. Dagens ordvits kom från min tutor angående missionerande som ledde till dödande: "The idea was good, but the execution (hehe) not so good." Terrible pun.

Förutom kurserna händer det saker hela tiden. Igår var jag på Pub Quiz, det var skoj. Vi var ett riktigt nördlag som ledde efter kategorierna allmänbildning och geografi men förlorade stort på sport och musik. (Populärmusik kanske jag skulle tillägga, alldeles för nytt för mig.) Men några bonuspoäng tycker jag vi borde ha för att helt slumpmässigt gissat rätt på ett fotbollslag. Frågan var vilket skotskt lag som var först med att komma till Champions League, med ledtråden att det inte var Celtic eller Rangers. Vi sa ungefär "är det nån som kan något annat fotbollslag?" och drog till med Dundee United. Vilket var rätt.

Nu ska jag gå och leka med tvättstugan. Avslutar med ett litet filmtips: Milk http://www.imdb.com/title/tt1013753/synopsis Dude, see it now!

Ja må du leva.

Idag är det min sport att säga grattis på så många sätt som möjligt. Alltså måste jag publicera ett sådant även här. För idag fyller min favoritpojke år, och även om ingenting slår förra årets barnkalas gör jag mitt bästa för att uppmärksamma bemärkelsedagen ordentligt. GRATTIS!

Go fish.

Jag är nu uppe i två brandlarm sedan jag kom tillbaka. Ett igår och ett idag. Fast gårdagens larm räknas bara nästan, det var nämligen inte här utan i Murray Hall. Så vi kände oss lite extra lyckade som inte ens hade behövt vara där. Men det blev en bra kväll ändå. Under ett spel fick någon fick kortet "make a rule" och hittade på den briljanta regeln "ingen får prata engelska". Det blev många språk, totlat kaos och jättekul.

Hur tråkigt det än är måste jag nu få prata lite om vädret. För det är så sjukt på det här stället. Det har varit vårkänsla i luften i flera dagar, varmt och soligt, lite vinter kvar men ändå helt klart vår. Och så imorse var det helt vitt ute. Crazy.

Igår såg jag en grymt bra film som heter Frost/Nixon. Den handlar som titeln antyder om David Frosts intervju med Richard Nixon efter att Nixon avgått som president. Otroligt intressant, både journalistiskt och... ja, allmänt. Så nu har jag helt enkelt inget val, jag måste leta rätt på den riktiga intervjun. "Finns i sjön" var min första tanke, men närmare verkligheten ligger nog svaret "finns på youtube".

Back in business.

- I need to get a study assurance sign formed... eh, form signed.

Ja, så kan det låta när Boel har varit i Sverige i två månader. Men nu är jag alltså tillbaka i Skottland. Och kan ägna resten av veckan åt att försöka glömma det överseende leendet jag fick efter den repliken.

Så mycket mer av underhållande värde har inte hänt. Jag landade igår och förvånades över att det faktiskt var kallare här. Jag hittade en annan Stirling-svensk som varit på samma plan och fick sällskap från flygplatsen. Jag kom till korridoren och fick mat. Sedan kom lite Murrayfolk över, vi gick ut och jag lyckades faktiskt hålla mig vaken. Ikväll planerar jag att somna före tre.