Your presence in my garden is utterly absurd.

Jag är trött, det är sol ute och imorgon kommer mitt kök att sprängas av överbelastning. (Precis som intresseklubben...) Men det kan nog bli kul. Jag tänker att fyrtio pers i Geddes nog är ungefär som fyra elefanter i en folka. Och då är det ju bara att klämma in två (eller tjugo) där fram och två där bak. Dessutom är det mesta är kul om man får äta tårta.

Idag har jag gått på en tidig föreläsning, skrivit klart en uppsats, promenerat runt sjön och läst Oscar Wilde på en solig gräsmatta. Överväger att skaffa Dorian Gray som bussbok till Irland. På lovet ska jag minsann läsa något som inte är kurslitteratur.

Jag har fortfarande ingenstans att bo nästa år. Nu är vi inne på ett hus i Bridge of Allan. Otroligt fint både ute och inne, men jag har ju fortfarande gnällt om att jag inte vill bo så långt bort från allt. Å andra sidan har det en söt trädgård med en gräsmatta och en bänk. Och vad är väl en liten fot i jämförelse med det? Nej, just det.

En liten vuxenpoäng.

Hej, jag är inte i Aberdeen. Ändrade planer, men det var kanske lika bra. Det är nog roligare att åka en hel dag istället för bara en eftermiddag, det är ändå två timmar härifrån.

Imorgon, mina vänner, ska jag på lägenhetsvisning. För att göra en lång historia kort har vårt boende på campus strulat till sig, så nu letar vi lägenheter i stan till nästa år. Det gör egentligen inte mig så mycket, jag tror det kan vara trevligt att bo i en "riktig" lägenhet istället för universitetets rum. Men lite osäkert är det ju, vi var så säkra på att boendet redan var fixat. Det kan också hända att vi måste hyra över sommaren, men det ska nog inte heller vara något större problem. Tre av fem kan tänka sig att bo här och jobba, och vi andra får helt enkelt lösa det på något annat vänster.

Ikväll ska vi ha teparty i MacRobert, bara för att de har så många sorter att välja på. Annars ska jag sova och bli frisk hade jag tänkt. Och titta på Så ska det låta! Det där med web-tv är ett fantastiskt påfund.

Mars mars mars...

I will take a train to Aberdeen
and to all the places I still haven't seen

Ibland passar man bara in i låtar man hör helt slumpmässigt. På fredag tänkte jag ta tåget till Aberdeen, eftersom det är ett sånt där ställe som jag inte har sett än. Annas lillasyster Haley är här på besök från USA, så den här veckan turistas det för fullt. Fredag Aberdeen, lördag St Andrews.

Mars månad är fylld av en sak (möjligen fler, men det är så att säga bredvid poängen) och det är födelsedagar. Det har inte gått en vecka utan att jag firat minst en. Men jag klagar inte, har alltid varit för tårta och partyhattar. Nästa är Laura som fyller år på lördag, och sedan blir Dave gammal på tisdag. Och sedan är det nästan dags för min egen. Jag ägnar mig för närvarande åt allvarlig tålamodsträning, har nämligen fått en hög presenter som jag inte får öppna på ytterligare två veckor. Det är nog bra för moralen...

För övrigt är jag trött och förkyld, men har kanske (antagligen, men jag säger kanske ändå) fått sommarjobb, så livet ska nog ordna upp sig ändå. Om nu bara universitetet kunde göra ett examensschema så skulle planeringsnördens tillvaro vara fulländad.

Imagined.

Nu är ännu en resa bokad, jag åker till Irland 5-9 april. Det blir skoj, vi ska åka buss från Glasgow, färja från Stranraer (det låter otroligt kul när skottar uttalar det) till Belfast och sedan buss till Dublin. Och när vi kommer tillbaka kan jag spendera resten av mid semester break med att skriva på uppsatsen som ska in veckan efter. Det låter som en plan tycker jag.

Idag har jag träffat en författare som heter Imran Ahmad. Han skulle hålla en lektion i skrivande, men han pratade så länge att det inte blev så mycket skrivet. Men det gjorde inget, det var så intressant att lyssna på honom att i stort sett alla satt kvar nästan en timme över tiden för att få höra slutet på historien.

Han började med att berätta om hur han blev publicerad. Och jag satt där och bara förundrades över hur otroligt naiv man kan vara. För han trodde verkligen att det bara var att skicka in sitt manus och sedan köpa en sportbil för alla pengar. Ungefär. Sen var det ju inte riktigt så, och jag måste medge att han verkligen kämpade för att få det gjort. Han tryckte upp boken själv innan han insåg att den inte skulle sälja utan ett förlag, och han genomförde i stort sett all marknadsföring själv. Och så hade han många gånger otrolig tur.

Jag fick mycket mer respekt för honom när han pratade om varför han började skriva. Han berättade en historia om hur hela hans liv förändrades, och hur han ville berätta om just det ögonblicket. Men för att komma dit måste ju läsaren förstå resten av hans liv också, alltså började han från början och skrev en självbiografi.

Det var också intressant att jämföra den brittiska förlagsvärlden med den svenska. Jag börjar inse nu att Sverige är ett litet land. På ganska många sätt.

"Rants are generally thought of as a bad thing, but that was a really good one."

Jag vet nog inget som känns så lustigt som att gå och lägga sig när det redan blivit ljust ute. Jag inser att jag tycker det för att jag inte är någon riktig nattmänniska och alltså inte gör det så väldigt ofta, men det är något så otroligt konstigt med att sitta och se på hur det blir ljust ute och sen gå och lägga sig.

Gårdagen blev, som den uppmärksamme läsaren kanske redan har gissat, ganska lång. Jag gick och lade mig klockan åtta imorse. Och lyckades nästan sova till elva. Kvällen började med en födelsedagsfest i Murray Hall, natten fortsatte med några timmar på akuten tillsammans med en kompis som fick ett jack i knät under en omgång Twister. Man vet aldrig vad det kan finnas för vassa saker på golvet i ett korridorskök, men det var i alla fall inte så allvarligt. Hon blev tvättad och tejpad men behövde inte sys. Vi kom tillbaka till Murray vid fyra, stannade en stund för att rapportera och äta äppelpaj, och spenderade sedan resten av morgonen med att sitta i köket hemma i Geddes, dricka te, diskutera alla möjliga spännande saker, och med jämna mellanrum brista ut i "rants". (Tyvärr, min trötta hjärna kommer inte på någon svensk motsvarighet.) Ända tills det blivit ljust ute.

Så den här dagen har inte varit så innehållsrik, har mest läst och hållit mig vaken. Men jag kan ju passa på att berätta om resten av den gågna veckan, eftersom jag återigen har förfallit till veckobloggande...

I måndags var jag på Ceilidh med International Society, det var väldigt roligt. Framför allt för att vi fick med flera stycken från köket, och de dessutom hade kilt på sig allihop. I tisdags var jag på ännu en födelsedagsfest, följde dock inte med ut efter utan satt i köket och tittade på snön som föll och duckade för snöbollarna som flög in genom fönstret. I onsdags såg jag The Crucible (filmen) och konstaterade att Winona Ryder är väldigt bra. I torsdags återsåg jag Don som jag inte sett sen jag träffade honom för första gången på vår slumpmässiga pubrunda i september. I fredags var jag på Drama Society's uppsättning av The Importance of Being Earnest, skrattade mycket och blev ännu mer sugen på att läsa den. Igår gick jag på stan, drack kaffe och handlade i en ny mataffär.

Och idag... ja, gäsp.

Soligt väder och en häst i toppform.

Idag är det vårsol ute och jag studsar upp och ner. Efter den här fina våren väntar nämligen en fantastisk sommar. Och nu är det som bara var lösa idéer konkret, bokat och klart. 1-18 juli (förlåt Torbjörn!) åker jag till Japan. Tjo!